Du kan titta på den nya judiska Nationsstatslagen från två vinklar: meddelandet Det skickar till judar och meddelandet Det skickar till palestinier-du hör inte hemma här.
arabiska var ett officiellt språk i staten Israel i 70 år, två månader och fem dagar. Från och med den 19 juli 2018 är det inte längre.
det finns ingen praktisk anledning till förändringen, och i själva verket den ”judiska Nationsstatslagen”, som avskaffade arabiska som ett officiellt språk, garanterar i grunden att arabiska kommer att behålla alla fördelar med att vara ett officiellt språk trots att de berövas titeln.
så varför höja status quo för de senaste 70 – plus åren? Ibland är vad en lag säger viktigare än vad den gör.,
Du kan titta på den judiska Nationalstatslagen ur två perspektiv. Det finns det budskap som det var avsett att sända till judar: en positiv bekräftelse av Israel som den judiska nationalstaten; som det judiska hemlandet; som Judarnas stat; ett lugnande och nationalistiskt budskap som säger ” detta land är ditt och ditt eget.,”
det andra budskapet, det omvända, som är avsett för palestinier, är: detta är inte ditt land; detta land tillhör inte dig, oavsett om du är en israelisk medborgare som bor i dina farföräldrars hem eller en flykting som längtar efter att återvända till dina morföräldrars land; din kultur, ditt språk och historia tolereras i bästa fall — det här är inte deras hem, det här är inte ditt hemland.
den judiska Nationalstatslagen säger implicit och explicit att Israel inte tillhör alla dess medborgare, varav över 20 procent inte är judiska., I stället förklarar den att Israel tillhör det judiska folket, varav hälften inte är israeliska medborgare.
lagen utgör därför ett vridet och uteslutet socialt kontrakt. Medan de flesta demokratiska stater drar sin legitimitet för att styra från sina medborgares samtycke, har Israel uteslutit en av fem israeliska medborgare från det kontraktet. För den av fem israeliska medborgare som är arabisk-palestinska har samtycke faktiskt tagits bort från deras styre.,
naturligtvis har styrande utan samtycke varit regeln, inte undantaget, för de flesta palestinier som lever under den israeliska regimen under de senaste 70 åren. Från 1948 till 1966 satte Israel sina arabiska medborgare under en militärregim som tätt kontrollerade allt från rörelse till utbildning till politik till tidningar.
under de 51 åren sedan dess har miljontals palestinska icke-medborgare i de ockuperade territorierna tvingats leva under en odemokratisk militärdiktatur. På samma sätt har de hundratusentals palestinier som bor i ”enat Jerusalem” inga rösträtter., Samtycke har aldrig varit en del av ekvationen för palestinier som lever under Israeliskt styre. Ingen har ens brytt sig om att ge idén läpparnas bekännelse.
av alla dessa skäl bör ingen kunna feign överraskning på den judiska Nationalstatslagen. De principer som den höjer till konstitutionell status har funnits så länge landet det definierar. Att den sitter rakt på en förutsägbar bana minimerar dock inte dess fara.